än har du inte gått vidare/klivit på nästa tåg . men jag vet att det inte är en fråga om dagar längre, utan snarare timmar . vad har döden för rätt att ta ifrån oss de människor vi älskar ?

det skulle vara orättvist att säga att jag vill ha kvar dig vid liv längre, för att du ska få se den människa jag kommer bli när jag blir äldre, för att du ska få se vad jag åstadkommer. skulle det vara rättvist att säga att jag vill att du ska somna in fridfullt och omgiven av människor som du älskar och som älskar dig ?

jag har inte ens fått säga hejdå än , allt har gått så fort, men ändå så sakta. jag har tagit döden för given, och aldrig riktigt fattat att den snart kommer besöka mina nära och kära också och inte bara mina vänners nära och kära . varje gång mina vänner har gått igenom en sådan här sorg,  har jag fasat inför den dagen jag själv kommer behöva gå igenom det, och nu står jag här själv . jag har vetat om att du inte mått bra, men alltid trott att du kommer bli bättre . 

döden har ingen rätt att ta människor jag älskar ifrån mig, det är fel . utan att jag fått säga hejdå, utan att jag får ge dig en tistel/brännässla i födelsedagspresent för att ge igen på alla de gånger du givit mig det, att inte få retas och nypa dig lika mycket som du retats och nypit mig , att inte fått förklara hur mycket din närvaro i mitt liv har betytt .

jag hoppas så innerligt att du är nöjd med vad du åstadkommit i livet och att du är beredd på att kliva på tåget och att du vet hur mycket människorna i din omgivning bryr sig om och älskar dig, men jag vet ju inte vad du vet och jag känner inte vad du känner . jag vet inte varför jag skriver det här nu, du är inte ens borta än men att skriva det här känns på något vis bättre, som att jag får chansen att bearbeta sorgen innan den riktigt har inträffat .
det enda jag vill är att du ska veta hur mycket jag älskar dig farfar & som fanni sa till mig; han lever kvar så länge jag minns honom och tro mig din gamle räv, minnet av dig har definitivt etsat sig fast i min hjärna, en del av mig är ändå glad över att jag slapp träffa dig efter att du blivit senil och att de minnen jag har av dig är glada och lyckliga,
det är dessa minnen som jag kommer ha kvar föralltid ! <3