So now theres differents colors
And theres differents breeds
And different people
Have different needs
It's obvious you hate me
Though I've done nothing wrong
I've never even met you
So what I could I have done

Oh, jag är en enda stor besvikelse som känner att jag ger efter mer och mer. Jag lovade mig själv att jag aldrig skulle bli en sådan människa, en människa som böjer för samhällets ideal och oskrivna regler. Nu har jag däremot funnit mig själv bli en sådan människa mer och mer och jag kan verkligen inte förstå vad det beror på. Det är bara det att jag märker av vissa faktorer i mitt liv och i mitt tankesätt som bevisar detta.

Men vafan, hur ser vårat samhälle och alla ideal ut egentligen?
En sak skapar problem, en annan sak löser problemen.
Allt handlar fan om pengar, alltid.
och givetvis om att vara "vanlig" och passa in.

Man ska vara speciell, men inte udda.
och trevlig ska man också vara, men fortfarande ha en attityd.
Kunna visa känslor som kille men absolut inte gråta i onödan.
Medias bild visar att tjejer ska klä sig sexigt, men man ska skylla sig själv om man blir våldtagen.
Man ska självklart tycka synd om Engla men blunda för folk som svälter ihjäl och blir antastade ute i stora vida världen.
Det är viktigt att vara nöjd med sig själv, men man ska fan inte tro att man är någon.

Jag är en människa som tar livet med en klackspark och minst tio nypor salt.
Jag trivs med mig själv och har absolut inga problem med att sticka ut ifrån mängden, men ändå känns det som att man alltid måste bevisa någonting, för folk man möter och för sig själv.
Och det här med att bevisa saker för sig själv och för andra människor leder mig genast in på nästa grej:
Särbehandling av människor med annan hudfärg (även kallade blattar).

HAHA, många skulle säkert kalla mig störd i huvudet för att jag skriver det här som jag tänker skriva nu, men helt seriöst, vad är felet på människan egentligen ? (it's because i'm black, isn't it?)

Jag tar skämt med en nypa salt, jag känner tragik för fega människor.
Med fega människor menar jag tillexempel er som jag "träffar" varje helg på Rock Bar.
Ni som inte vågar säga någonting till mig, eller vågar komma fram och hälsa, är ni rädda för att jag ska spränga er i luften eller vad är grejen ?
Det är ni som förlorar på att ni dömer ut mig bara för att jag har en annan hudfärg än er, det är ni som förlorar när ni säger saker som "Hårdrock med tillhörande stil är någonting för de vita människorna".
HAHAHAH, ni fattar inte hur mycket jag skrattar åt er, inkompetenta insnöade idioter som tänker med arslet.

Jag älskar livet, jag älskar att leva, men ibland hatar jag verkligen människor!

/Elli