jo, jag skulle ha sagt på direkten att jag va förlorad, förvirrad och arg på min omgivning när jag gick på högstadiet.
folk älskade att göra sig roliga över mig och skämta om mig istället för att skämta med mig.
det började egentligen ännu tidigare, det har nog att göra med mina tendenser till att sticka ut ifrån mängden !
när jag gick på högstadiet var skolan helvetet på jorden, att behöva gå dit och bli påmind om hur dålig jag var, att bli påmind om att alla andra var allt som jag inte var.
nu såhär i efterhand när jag ser tillbaka så undrar jag varför jag inte bara sa ifrån på skarpen, den personen som jag är idag skulle definitivt ha sagt ifrån om folk behandlat mig på det sättet, men min högstadie-version hade inte tillräckligt med stake för att våga göra det. jag umgicks hellre med de människor som skadade mig psykiskt än att inte umgås med någon. därför fick jag utstå denna dagliga tortyr.
jag fick verkligen anstränga mig för att skratta åt skämten som de hittade på om mig, men när ja kom hem så grät jag floder.
jag begravde mig i musiken och på så vis hittade jag migsjälv.

idag kan jag stolt säga att jag är den som ger er fingret, att jag är den som blivit starkare och lärt mig något av min uppväxt. ni borde bli arga när ni ser mig, för ni vet att ni inte lyckades trycka ner mig helt, för av spillrorna som fanns kvar av mig när jag började gymnasiet, har jag lyckats skapa en bättre version av mig själv, någon som tror på sig själv och inte är rädd för att sticka ut ifrån mängden.

i framtiden är det jag som kommer bli något, det är jag som kommer lyckas.
och nu såhär i efterhand, så tycker jag verkligen synd om er, för det är först nu som jag inser hur dåligt ni mår/mådde över er själva och att det var den främsta anledningen till varför ni betedde er som ni gjorde.
ni har ingenting nu, jag har allt !
för jag har migsjälv !

jag förlåter er